Foto: Sven Hörnell

De e bra gött när jortranna mognar te gulä smörkärnger.

Änn Vårmöra.

De va tidit på möern. Dotra på gårn va öppe, männ ho dro skankera etter sä,

när ho skullä gå å mjölkä.

 Kora va innte inne i laggårn utan jekk i därdera baköm rögjälet.

Ho leta rätt på sinn mjölkepallä å änn bögli fämtanlitershink.

Ho la å börtåt lehölät, männ ho va för latär för å dra unna slanera, så ho klättra över.

 Så här dags på dan va de le inga oparrtiskä ute, så de jorde de le inget öm ho scheka lite.

Ho vart flåsmätter utå klättrannet. De hade änn ju innte blitt,

ömm änn innte vure me barn, tänkte ho.

Ho skullä ha en ungä me grannasdrängen frammåt ättersömmarn.

Ho va rätt gla in, å di hade tummlätt ömm i sänghalmän flerä gångär på vårsia.

Å förrästen fanns de ju halm på annrä ställän me,

å de va ju innte nödvänndit me halm hällär öm en säjer så.

De va en stilier kar- änn kann nästan säjä snarfagär, männ farsgubbän va innte så gla it.

Hann villä ha hatt´et helt annlessarä; nog bordä hans doter ha vatt go åt nånn

sön te änn storbonnä, nu när hannsäs pojkä skullä ta över gårn.

Dänn här mågusslingän skullä le sätta i sä allt di feck ihop.

Hann hade ju innte maghovert.

Han haddä vatt å jälpt dömm me å hängnä änn järsgål i vårase,

å sömm hann hadde gröffsa i sä. Di hade hatt tjöttbullär, å dänn der druln

hadde le äti öpp ätt harrt tjilo tjöttbullämat själver. Å jollpra å krösamos te de.

Å innte hade han vurti öpphäven å räfftat änn gång.

Änn gång hade hann vuri utritadär i tininga.

 Då hade hann vatt redit öppkläddär i scheviåttkostym å änn slipps

sömm va rikktitt glalättär.

Dänn hade hann fått utå morbrorn sinn sömm va hämma från Amerikat å hällsa på.

 De va innte öfta sömm fölk fekk så långväga främmat ifrån

så de va le därför tininga hade vatt ute. De hade gått bra för

morbrorn därbörtä;dä fanns di sömm påsto att hann hade vatt i Kallifårnien

å grävi gull, männ fölk bluddrär ju så enbarmlitt.

 I alla fall så hadde mågen blitt redit hörrkär utå att ha vatt i tininga

 å hanses könä, de vill säja dotra på gårn, va redit katier ho me

å ho hade klippt ut´et å satt öppet på schiffonjern i kammärn.

Oxläggera blommä å svelakartän börjaä synäs på tuvera.

I mösän ner mot tjärret va de hjortrakart. De e bra gött när di mognär te gulä smörkärnger,

tänkte ho. Nu sattä granneras tuppär igång å galä å derasäs tuppä svartä.

Sola va på väg öpp å de så ut sömm ömm de skullä bli änn grannär da.

Så här påstår Bo Axelsson att de pratade i de Östgötska hemmen när han var ung.

Källa Motala tidning 20030628

Text Bo Axelsson.

Tack till Birger.