Berättelser från min barndom, i
samhället Kvarn, i Östergötland.

Nedanstående berättelser har har jag skrivit ner till mina barn och barnbarn.
Men, kanske kan de intressera någon mer.

Lingonplockning.

I slutet på 50-talet blev min storasyster Rode och jag utskickade i skogen

av mamma Greta. Vi skulle plocka lingon. En 10-litershink fick vi med oss

och den skulle vara full innan vi fick komma hem.

Vi hade redan försökt en gång att dryga ut lingonen med mossa och kottar.

Men den gången  fick vi gå tillbaka och plocka mera så det var inget

vi gjorde om. Vi suckade och stönade, skogen var full med myggor.

Myggmedel visste vi inte vad det var, så det var bara

att bli stucken. Möjligen att mamma baddade oss med salubrin,

för att lindra klådan. Vi hade matsäck med oss. Smörgåsar och saft.

O vad det var gott med matsäcken ute i skogen,

det smakar ju så mycket bättre då man är ute.

Men i hinken var bara fylld till knappt hälften, jag minns att jag var rädd,

att jag skulle få sova i skogen på natten.

Då knakade det till i buskarna och fram kom moster Mary.

Snabb som en vessla hällde hon sina lingon i vår hink, så den

blev nästan full. ”-Säj inget till mamma” sa hon och sen var hon borta.

O moster Mary vad jag tyckte om dej, du tänkte alltid på alla andra först,

om du över huvud taget tänkte på dej själv.

                                     

                                        Extraknäck.
 

I maj-juni var det dags att med moster Marys hjälp, tjäna lite pengar.

Då tog hon med hela unghögen, barn, syskonbarn o grannbarn och traskade

över ängarna till "Nisses backe" för att plocka liljekonvaljer. Nisses backe

låg i närheten av "himmelriket". Himmelriket var en åkerteg som var ganska

fri från stenar, där det var lätt att åka med plog och harv, till skillnad från

många andra gärden, som var fulla med sten o elände.

Vi barn plockade liljekonvaljer som moster Mary buntade i små fina buketter,

med snöre om. Det skulle vara en fin krans med blad runt blommorna så det

såg riktigt snyggt ut.

Sedan skrev hon upp i en liten anteckningsbok, hur många buketter

varje barn plockade och lade buketterna i sin korg. Vi höll väl på så länge

vi orkade, trots alla myggor runt örona.

Morgonen efter åkte moster Mary  med  bussen in till Motala med sin korg

och ställde sig på torget och sålde våra buketter. Sen på kvällen kom hon

och delade ut pengarna vi hade tjänat på liljekonvaljerna.

Hon tog ju förstås ingenting för egen vinning. Nej hon bekostade sin

egen bussbiljett och vi fick pengarna.

Jag känner fortfarande liljekonvaljdoften när jag blundar.

Med moster Emy på överlevnadskurs.

Moster Emy bodde i stan. Hon hade haft många olika jobb. Hon var kocka

till ett gäng skogshuggare. Bodde i egen koja och lagade mat till dom

ute i skogen. Jobbade som kock på sommarläger för barn

och ungdomar på Askö i Mälaren.. Hon hade matservering  tillsammans med

en väninna i Smedjebacken i Dalarna. Jobbade många  år på kondis.

Lagade mat på skivbolaget EMI i Solna el. Stockholm ,minns inte säkert men

för oss var det Stockholm vilket som och det var häftigt att ha en moster

i Stockholm.

På sommaren kom hon hem till oss vid Musko på sin semester.

Och då tog hon med hela unghögen på  skogspromenad och visade oss hur

vi kunde klara oss på, vad naturen hade att bjuda. Det var Rode, jag  

(kanske Kerstin om hon inte var för liten ) Anna, Magnus och några grannbarn.

Sen gick vi samlad trupp ut i skogen ,på en lång rad. Moster Emy först

och vi efter.

Vi hade en mjölkkruka med vatten  ( plast hade vi inte sett än,

det kanske fanns, men inte ute på landet hos oss ).

En burk honung, och någon gryta, att sätta över elden.

Sen samlade vi ihop växter och blad av olika slag, Harsyra, björkblad,

stensöta och allt vad det var.

Sen tände moster Emy en eld där hon kokade gott te av alla växterna

o sötade med honung.

O, vad gott det smakade och vad  spännande det var.

                                                              Gökotta vid Orsa.

Jag minns tydligt en gökottemorgon hemma i Kvarn.

Vid halv 3-tiden på morgonen väckte moster Emy oss.

Själv hade hon varit uppe tidigare och ordnat matsäck så den var färdig.

Vi klädde på oss ordentligt och sen traskade vi iväg långt in i skogen

till en plats som hette Orsa ( men det var i Östergötland )

Vid Orsa fanns det ett högt berg, jag tror att det var det högsta i trakten.

Det var fortfarande lite mörkt när vi gick dit, så det var allt lite spöklikt

o otäckt i skogen. När vi kom fram till Orsaberget så var det bara att

börja  bergsbestigningen. Efter lite skrubbade knän så var vi uppe

på toppen. Det var morgondimma och lite kallt.

Då satte vi oss tillrätta där på berget och moster Emy plockade fram

varm choklad och smörgåsar.

Och där satt vi och åt, o tittade när solen  gick upp. Så vackert det var

och så gott det värmde med chokladen.

Alla skulle ha en moster Emy.

                                Karin- dagen.

Den andra augusti har Karin namnsdag. Då kom ofta moster Lilly.

Moster Lilly och farbror Kalle  bodde tvärs över vägen, i samma hus

som farfar Carl och farmor Gerda. Huset hette Paris och vårt hus hette

Moskwa/ Musko. Moster Lilly var syster till mamma och farbror Kalle

var bror till pappa, så det blev lite komplicerat med en moster och farbror

som var gifta.

Moster Lilly tyckte om att plocka svamp och en morgon som jag speciellt

kommer ihåg var på min namnsdag. Jag var nog  fyra- fem år gammal.

Då kom hon med en liten fin spånkorg med kantareller. Jag minns att jag
satt på den grönmålade kökssoffan, när moster Lilly kom in i köket
med kantarell- korgen.

Dom fick jag rensa själv och steka, under mammas uppsikt.

Det är dom godaste kantareller jag har ätit i hela mitt liv.
Och svampintresset sitter kvar än i dag.
Jag älskar att gå i skogen och plocka svamp.

                               Födelsedag.

I mitten på augusti fyller jag år. Dom roligaste presenterna fick jag

av moster Ulla o morbror Holger. Det var väl moster Ulla som

bäst förstod vad vi tyckte om. Hon var yngst av mostrarna.

Min första Kitty-bok fick jag av dom. "Kitty och armbandsmysteriet"

Och sen blev det många Kitty-böcker till. Jag låg ofta med en ficklampa

under täcket och läste i smyg på kvällarna. Då gick det snabbt att släcka.

om mamma kom och kollade, så att vi sov.

En del år fick jag en liten hink kokta kräftor, att smaska på. Morbror Holger
hade kräftvatten. Jag fick följa med och plocka flodkräftor med händerna

i en bäck. Det var jättespännande att gå där med ficklampan och plocka dom.
Sedan lade vi dom i en plåthink och det var ett alldeles speciellt ljud,
när det rasslade av klorna i hinken.

Medan vi väntade på att vittja burarna, tände  vi en eld som vi värmde oss vid.

Se´n satt vi och åt smörgås och drack varm choklad i mörkret, mitt i natten.

                                                Julafton.
Varje julaftonsmorgon kom farfar Carl och satte upp en havrekärve,

till småfåglarna. Det var ju en gammal tradition, att även småfåglarna,

skulle ha något gott på julafton. Då stod vi på knä, på kökssoffan

och tittade ut genom fönstret.

Sedan under dagen anlände moster Ellen, morbror Emil. moster Ester och

moster Emy. Dom kom från Linköping för att fira jul hos oss.

Pappa Gunnar brukade få hämta dom i Borensberg, för det gick ingen

passande buss till Kvarn på julaftonen.
Sedan blev det en lång väntan på julklapparna. Vi fick inte några julklappar

förrän Kalle var färdig med mjölkningen hos  kossorna i ladugården.

Vi kikade i fönstret om han skulle släcka lyset hos korna och hästen

Pontus, någon gång. Men det tog alltid så lång tid och när han släckte,

så skulle han ju tvätta av sig innan han kunde komma.

Men till slut kom Kalle, moster Lilly och kusin Anna. Dom bodde ju på

andra sidan grusvägen, i samma hus som farfar Carl o farmor Gerda.

Huset hette Paris.

Moster Mary morbror Gösta och Magnus var också med ibland, ja vi kunde
vara 15-20 personer på julafton. Morfar Oskar bodde i kammar´n på

övervåningen hos oss i Moskwa, så han bodde ju nära och bra.

Stackars mamma Greta, som lagade all mat och bakade till oss allihopa.

Hon var ju tvungen att vänta in i det sista, för det fanns ju inte kyl och frys

hos oss på den tiden. Men stort julbord och många sorters kaffebröd,

bjöds det på. Efter julmaten skulle det ju diskas och där gick det glatt till

för mamma och hennes syskon var musikaliska och sjöng gärna. Och då

hände det att de fyllde, fin- glasen på fot, med olika mycket diskvatten,

så att glasen fick olika toner. Sedan drog de med ett blött finger på kanten

av glaset så att tonerna kom fram. Därefter spelade de och sjöng ute i

köket, när de diskade, ofta julpsalmer. De sjöng i stämmor och morbror
Emil med sin fina röst hjälpte till.

Men det hände att mamma satt i ett hörn och grät, när allt

var över på kvällen och alla hade lagt sig. Hon blev ju alldeles uttröttad.

Men det var väldigt trevliga o glada julaftnar för oss barn, som inte

förstod hur jobbigt det var för mamma..

                                Vita elefanter.

Farmor Gerda var nog den snällaste människa man kan tänka sig.

Det hände ibland att  mamma o pappa behövde  barnvakt. Om det 

bara var en stund på kvällen så ställde morfar Oskar upp, men blev det

sent så fick man ibland sova hos farmor o farfar.

Jag minns tydligt en gång när jag sov över,  min farbror Sven bodde hemma

hos farmor o farfar under en period. Han var mycket "ute i svängen".

Han hade tagit lotter och vunnit en chokladkartong, någonstans.

Jag hade svårt att sova och längtade efter mamma o pappa, den där kvällen.

Då kom farmor in och tröstade mig. Hon smög verkligen i skumrasket, så att

farfar Carl, inte skulle se det. Farfar var väldigt sträng, så han hade tyckt

att det var pjosk. Farmor Gerda hade varit i Svens chokladkartong och hämtat
en VIT chokladelefant. Jag hade aldrig sett vit choklad förut och jättegod

var den. Men farmor viskade "tyst, tyst, så att farfar inte hör något".

Och det var klart att man höll tyst, om en VIT CHOKLADELEFANT.

Sedan somnade jag.

                         Möss under madrassen.

Morfar Oskar var en annorlunda och underbar morfar.

Han bodde på kammaren på övervåningen. När han inte ville gå ut till

verkstán, så hade han med sig snickerierna på sin kammare. Där hade

han också en vedspis, där han kokade lim till sina snickerier, som kunde

vara dalakistor, sybord, stolar m.m. Framför vedspisen var det en plåt

på golvet, för gnistornas skull. Men snusare som morfar Oskar var,

så spottade han ut snusen på golvplåten. Mamma Greta försökte att

få stopp på det, så hon köpte en rostfri spottkopp.

Men på dagarna hamnade snuset på golvplåten, men när han hade lagt

sig i sängen på kvällen så använde han faktiskt spottkoppen.

Morfar Oskar blev 89 år, men de sista åren orkade han inte stå på benen,

så då blev han sängliggande. Och då använde han sin spottkopp.

Det blev nog väldigt långtråkigt, att ligga där i sängen. Morfar Oskar hade

en skål med polkagrisar och en hovtång, liggande på sängbordet.

Under en period så hittade mamma "musskit" uppe på kammaren, så det

blev musfällor utsatta. Men mushålet hittades inte.

Till slut kröp det fram att morfar Oskar tog sin hovtång och nöp småbitar

av sina polkagrisar, som han lade under resårmadrassen i sängen.

Sen låg han där och kikade på när mössen smaskade o åt.

Jaa, det var ju också ett sällskap.

Till slut hittades mushålet i alla fall och då blev det slut på det roliga för morfar.

Till historien hör att mamma Greta var livrädd för möss, så pappa Gunnar,

fick nog ett elände innan han hittade  mushålet.

****************************************

Den 7 maj 2011, hade jag och mina två systrar en träff i Borensberg.
På lördagen åkte vi till Kristbergs kyrkogård. När vi kom till
mormor o morfars grav, så kändes det som en hälsning till oss.
För bakom gravstenen var det en stubbe och vem bodde där,
om inte en liten mus.

Kram morfar.

                                                    Morfar Oskar och lång-repet.

Morfar var ofta med oss och lekte. Jag minns särskilt en gång när
mamma, pappa, moster Lilly och Kalle (vi sa aldrig morbror
till honom, han var "Kalle") hade åkt bort någonstans och min
kusin Anna och jag skulle vara hemma med morfar.
Morfar var då i 85-årsåldern, men han var med oss och lekte
"indianer o vita".
Vi tog honom till fånga och sedan band vi fast honom med
långrepet vid en stor asp utanför verksta´n.

Men Anna och jag fick något annat för oss, så vi
glömde kvar morfar vid aspen.

Där fick han stå, bunden, tills mamma och pappa kom hem,
så dom kunde hjälpa loss honom.
Det var enda gången som min morfar blev riktigt arg på mig.

                                                                        Förlåt morfar.