Bland ljung och mossa / Linnean.
A.Vidén.

Bland ljung och mossa i djupa skogen,
där trasten sjunger från furans gren.
Där jorden aldrig har rörts av plogen
där står en blomma en liten en.
Med rosenflammor på bleka kinden
och lilla hjässan mot nordan böjd.
Hon strör sin doft uti aftonvinden
och doften stiger mot himlens höjd.

Du kära barn ibland glada vänner
som ofta leker i skog och dal.
Den lilla blomman du säkert känner,
Linnean gömd under granars sal.
Så tag då henne till ditt exempel.
Var ren och enkel som hennes knopp.
Och böner stiga från hjärtats tempel
likt blomsterdoften mot himlen opp.

 

 

Pelle på soptippen / Pelle och hönan.
Norsk folkvisa

Pelle på sophögen släppte si höna,
hönan ho sprätte o flaxa o flög.
Pelle o hönan di snart fingo röna,
räven var ute o svansa o smög.

Kluck, kluck kluck, sa hönan och ryste,
Kluck, kluck kluck, sa räven och myste.
Pelle han sprang så att gnistorna lyste:
Nu" Nu törs jag inte komma hemåt te mor!"

Just som vår Pelle fick sikte på räven,
räven ett skutt uppför sophögen tog.
Pelle sprang efter med käppen i näven:
"Aj, för min pulla! Jag menar hon dog!"

Kluck, kluck kluck  och räven han svängde,
Kluck, kluck kluck, åt skogen han flängde.
Pelle han han grät och huvudet hängde:
Nu" Nu törs jag inte komma hemåt te mor!"

Pelle han gångar till kvarnen att mala
grov-mjöl och sikt- mjöl och gröpe så käck.
Stenarna svängde, och vattnet det skvala,
mjöldammet yrde från kupa och säck.

Kluck, kluck kluck  och sådorna stänkte,
Kluck, kluck kluck, och Pelle han tänkte.
Höna ja får te å värpa och gala
Nu" nu törs jag säkert komma hemåt te mor!"

Lilla Lasse
Denna lilla visa sjöng min mamma för mig när jag var barn.

Lilla Lasse sitter och gråter
borta är hans fiskarebåt
gråt inte Lasse lilla
båten ligger i vassen stilla
full med gäddor och braxar
full med ålar och laxar
Lasse ro hem
mor har fått barn
kon har fått kalv
och suggan har fått tio små grisar

 

 
Ro ro te skära.

Ro ro te skära, köpa barna pära.
Ett åt far, å ett åt mor,
ett åt syster, ett åt bror
Å ett åt lilla Kajsa
Å ett åt lilla Cinna
Å ett åt lilla Micke
o.s.v
 

              Bro bro breja.
                                           Okänd

Bro bro breja
stockar och stenar
alla goda renar
ingen slipper här fram, här fram
förrän han säger sin käraste namn,
vad heter han?

Har du tagit prästens sko
prästens sko, prästens sko
har du tagit prästens sko
ja eller nej?
 

Rida, rida ranka.

Rida, rida ranka,
hästen heter Blanka.
Liten riddare så rar
ännu inga sporrar har.
När han dem har vunnit,
barndomsro försvunnit.

Rida, rida ranka,
hästen heter Blanka.
Liten pilt med ögon blå,
kungakronor skall du få.
När du dem har vunnit,
ungdomsro försvunnit.

Rida, rida ranka,
hästen heter Blanka.
Andra famntag än av mor
fröjda dig, när du blir stor.
När du dem har vunnit,
mandomsro försvunnit.

Så sjöng hon för sin älskling
om livets äventyr
och log emellan tårar,
fru Blanka av Namur.
Och när kung Håkan vunnit
båd sporrar, land och brud,
nog mindes han med vemod
den barndomssångens ljud.

 

Och jungfrun hon går i dansen.

Och jungfrun hon går i dansen med röda gullband.
Och jungfrun hon går i dansen med röda gullband.
Dem binder hon om sin kärastes arm,
dem binder hon om sin kärestas arm.

Och kära min lilla flicka, knyt inte så hårt.
Och kära min lilla flicka, knyt inte så hårt.
Jag ämnar ej att rymma bort,
jag ämnar ej att rymma bort.

Och flickan hon går och lossar på rödan gullband.
Och flickan hon går och lossar på rödan gullband.
Så hastigt den skälmen åt skogen försvann,
så hastigt den skälmen åt skogen försvann.

Då sköto de efter honom med femton gevär.
Då sköto de efter honom med femton gevär.
"Och vill ni mig något så har ni mig här,
och vill ni mig något så har ni mig när".

Och nu har jag blivit gifter, nu har jag fått man.
Och nu har jag blivit gifter, nu har jag fått man.
den vackraste gossen i hela vårt land,
den vackraste gossen i hela vårt land.

 

             Arbetsamhet.
                      Christina Charlotta Lindholm

Morgonsolen redan strålar
Högt på blåa himmelen,
Lilla fågeln glättigt sjunger
Från sin gren igen.

Såsom han vi glada stämma
Upp vår sång mot himlens höjd.
Sedan skynda vi att börja
Arbetet med fröjd.

Dagens stund är snart förliden.
Blott för den, som flitig är.
Bliver efter slutad möda
Vilan ljuv och kär.

 

Lasse liten.
Zacharias Topelius. 

Världen är så stor, så stor,
Lasse, Lasse liten!
Större än du nånsin tror
Lasse, Lasse liten.

Där är hett och där är kallt,
Lasse, Lasse liten!
Men Gud råder överallt,
Lasse, Lasse liten!
  
Många mänskor leva där,
Lasse, Lasse liten!
Lycklig den som Gud har kär,
Lasse, Lasse liten.

När Guds ängel med dig går,
Lasse, Lasse liten!
Ingen orm dig bita får,
Lasse, Lasse liten.

Säg, var trives du nu mest,
Lasse, Lasse liten?
Borta bra, men hemma bäst,
Lasse, Lasse liten!

 

                             Amandas lilla häst.
                                                                               (1906)

Amanda hon tjänte hos skräddarmäster Kropp
Och drömde om att svinga sig uti världen opp.
Hon önska sig bland annat, som flickor önska mest,
En stor och bussig fästman och så en liten häst.

En dag när en snusbod hon råka gå förbi;
Så köpte hon en lottsedel till ett lotteri.
Hon trodde till "Dramatens", men sicken en molest!
Det var ett lotteri, där man vinner sig en häst.

Vid Djurgårdens cirkus en dag Amanda stod
Med ansiktet så rött som doppat det i blod,
Och tätt vid hennes sida som skinnet kring en läst
Med huvudet på sned stod Amandas lilla häst.

Nog måste man väl medge, det var ett kitsligt fall,
Ty inte har en flicka, som tjänar, något stall.
Och fastän hennes fållbänk bland fållbänkar var bäst,
Så inte fanns där plats för Amandas lilla häst.

Men när som hon trodde, att allting var förbi,
Så kommer där en prisse, som hade åkeri.
Han fria till Amanda med mången ljuvlig gest
Och lova bli en far för Amandas lilla häst.

Och ordet han höll, så en dag i högtidsskrud
Var åkarn hennes brudgum och hon var åkarns brud.
Men säg, vem tror Ni drog dem iväg till kyrkans präst,
Det var, så sant ja lever, Amandas lilla häst.

Och åren ha gått och tre flickor har hon fått,
Men plötsligt kom en pojke, och då förstås blev brått,
Man köpte korv och skinka till dopets helga fest,
Men sursteken den var Amandas lilla häst.